Helena, som när hon blir tonåring fått många religiösa uppenbarelser, börjar dela med sig av sin syn på Gud och hur hon tycker att man ska leva som en god kristen. Vid huset där hon bor, uppe på en höjd, stod hon med utsläppt blont hår, helt vitklädd och talade till de som ville lyssna. Hon kallades för Den vita jungfrun.
I de dystra och oroliga tider folket levde i, där fattigdom, rädslan för framtiden ständigt var närvarande, måste hon ha framstått som en uppenbarelse i sig. Även om hon predikade om Guds straff för människornas alla synder, och att alla behövde tänka om och tänka rätt, var det många som följde henne och ville lyssna på vad hon hade att säga. Hon blev även anlitad att komma till närliggande församlingar och predika. Därmed började hon vandra runt i både Östergötland och Småland för att predika. Detta kunde naturligtvis inte få fortsätta, så prästen i församlingen bestämde sig för att agera vilket han förklarade i samband med en sockenstämma. [lokal myndighet, med prästen och lokala bönder som ansvariga]
Klicka på bilderna för förstoring
Källa:
Riksarkivet Vadstena, Sockenstämmoprotokoll 26 maj 1806, S:t Anna kyrkoarkiv vol. KI: 4
Avskrift (pdf)
Avskrift - modern skrift (pdf)
Källa:
Tryckta memoarer: Den andeliga striden, av Helena Sofia Ekblom (1818) 1847
Modern avskrift (pdf)
