Propositionen 1912

Till frågorna
Rösträttsfrågan för kvinnor hade lagts fram som motion i riksdagen redan år 1884 men röstades ned i Andra kammaren med rösterna 53 mot 44.

Inte förrän 2 april 1912 la den svenska regeringen fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt genom en proposition i riksdagen. Men den 18 maj röstades förslaget ned av Första Kammaren med 86 röster mot 58. I Andra Kammaren antogs däremot förslaget med 140 röster mot 66. Det resulterade i att den kvinnliga rösträtten föll ännu en gång, eftersom båda kamrarna behövde vara överens om ett lagförslag, men utfallet i Andra kammaren visade ändå att Sverige kommit en bra bit på väg mot lika och allmän rösträtt.

Vad står i propositionen?

En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen om till exempel en ny lag. Vissa propositioner består av förslag till ny lagstiftning. Andra propositioner innehåller mindre eller större ändringar av redan gällande lagar eller förslag till riktlinjer av olika slag.
I proposition nr 110 om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval från 18 maj 1912 argumenterades för en rad skäl till varför man måste låta kvinnan få rätten att rösta. Men argumenten präglas även av oro om den gifta kvinnan, som vid denna tid var omyndig, bör få rösträtt och inte, som tidigare, låta maken rösta.

Bland annat hävdar man att hon inte egentligen bör lämna hemmet för att rösta för då lämnar hon ju plikter och barn att åt sitt öde. Men i och med denna nya proposition nr.110, börjar man ifrågasätta kvinnans situation som gift och hennes möjligheter att påverka. Ska man kanske till och med ge gifta kvinnor utan barn rösträtt? Det är tydligt att man så smått börjar diskutera en ny könsmaktsfördelning. 

Texten i propositionen belyser den svenska demokratiseringsprocessen och genusperspektivet som utvecklas nu. Propositionen skulle tjäna kvinnornas sak och en eventuell lagändring men samtidigt är det klart att det är en man som hållit i pennan. 

I proposition nr. 110 kan man också läsa följande:

"…kravet på politisk rösträtt för kvinnor måste anses uppburet av en stark och målmedveten strävan hos kvinnorna själva. Den moderna kvinnorörelsen är allenast en fullt naturlig utveckling av den strävan för vinnande av personlig och ekonomisk självständighet, som tidigare under namn av Kvinnoemancipationen företrädesvis omfattas av de socialt vällottade kvinnorna, men som efter de djupgående förändringar i arbete och arbetsfördelning, vilka känneteckna nutidssamhället, kommit att innefatta även de kroppsarbetande kvinnorna och av dem betraktats som ett medel i kampen för bättre levnadsvillkor."

Läs propositionen (pdf)