Helena bröt mot rådande lagar på flera sätt. Dels genom att hon predikade offentligt, dels genom att hon vandrade runt och inte hade en fast anställning någonstans. Eftersom hon inte bättrade sig efter prästens samtal och hot bestämde sig myndigheterna för att agera på ett mer hårdhänt sätt. Fängelse var inte aktuellt eftersom hon inte var fullt arbetsför, då hon haft hjärnblödning som barn, och straffen vid denna tid gick ut på att du skulle arbeta hårt. Lösningen blev dårhuset, eller psykiatrisk avdelning som vi säger idag. Helena kom till Vadstena hospital som inrättats redan på medeltiden, och hon kom att få stanna kvar väldigt länge.
Källa:
Fångjournal juni 1807, Linköpings slottshäkte: Länsstyrelsen i Östergötland, Landskansliet, vol. EXa:1
Avskrift (Pdf)
Källa:
Intagningshandlingar, Birgitta sjukhus arkiv, Sjukhusintendenten, vol. GIIa:7
Avskrift (pdf)
Modern avskrift (pdf)
Källa:
Tryckta Memoarer: Den andeliga striden, av Helena Sofia Ekblom (1818) 1847
Avskrift (pdf)
Modern avskrift (pdf)
