Vy över de militära staberna och Försvarets materielverks huvudkomplex, som ritades av Cyrillus Johansson några år innan Krigsarkivets ämbetsbyggnad uppfördes. Fotografiet är taget någon gång mellan 1968-1970. Till vänster skymtar Krigsarkivets ämbetsbyggnad. Fotograf okänd.
Bakgrund
I oktober 1947 – för precis 70 år sedan - invigdes Krigsarkivets nya ämbetsbyggnad på Gärdet. Därmed hade den då 142 åriga institutionen fått för sin tid moderna och ändamålsenliga lokaler. Flytten skedde från ”Grå huset”, det vill säga gamla generalstabsbyggnaden på Östermalmsgatan. Den främsta anledningen till att nya och större lokaler behövdes var att arkivtillväxten under och efter kriget beräknades öka markant och då skulle lokalerna i Grå huset och de externa depåerna inte räcka till. Arbetet att få tillstånd en nybyggnad kom emellertid att ta lång tid och Byggnadsstyrelsen visade länge ett tämligen ljumt intresse för frågan. Utan den målmedvetna och envetna kamp som den dåvarande krigsarkivarien Birger Steckzén alltsedan 1930-talet drivit, är det osäkert om Krigsarkivet alls hade fått en ny ämbetsbyggnad. Men så blev det, och i mars 1945 beviljades slutligen byggnadstillstånd. Året därpå kunde det första spadtaget tas.
I det första förslaget till ämbetsbyggnad för Krigsarkivet, utarbetat av Åke Tengelin och Ture Wennerholm, utgick man ifrån att byggnaden skulle uppföras vid Valhallavägen. Perspektivritning i Krigsarkivets ämbetsarkiv, serie F I: vol.3.
De praktiska förberedelserna
Trots att inga formella beslut om en nybyggnad ännu var fattade hade vissa förslag utarbetats redan 1940, vilka utgick från att ämbetsbyggnaden och magasinet skulle placeras i hörnet av Värtavägen-Valhallavägen. Den utformades som en långsträckt byggnad i tre våningar medan magasinet skulle byggas som ett torn. Denna idé byggde arkitekten Cyrillus Johansson vidare på när han 1942 fick uppdraget att rita det nya Krigsarkivet. Men han valde istället att placera ämbetsbyggnaden på Fågelbacken, det vill säga institutionens nuvarande plats. Genom att grunden här utgörs av berg kunde betydande grundläggnings-, dränerings- och isoleringsanordningar undvikas. Vidare fick nu Krigsarkivet tillgång till bombsäkra källarmagasin på sin egen tomt. Till saken hörde att Cyrillus Johansson redan påbörjat arbetet med det stora militära förvaltningskomplexet strax intill, det som idag hyser Försvarets materielverk (FMV) och delar av det militära högkvarteret.
Porträttfotografi av Cyrillus Johansson vid tiden för Krigsarkivets uppförande. Digitalt museum, Arkitektur- och designcentrum. Fotograf okänd.
”Till Birger Steckzén från vännen Cyrillus J” står det under denna färglagda perspektivritning, som Cyrillus Johansson utförde ganska omgående sedan han fått uppdraget att rita Krigsarkivets nya ämbetsbyggnad. Ritning i Krigsarkivets ämbetsarkiv (oförtecknat).
År 1945 påbörjades sprängningsarbetena för källarmagasinen och under hösten året därpå började uppförandet av ämbetsbyggnaden. Vid jultid firades taklagsfest och därefter tog inredningsarbetena sin början. Viss inredning togs med från Grå huset; särskilt de tunga kartskåpen, som skulle placeras på tredje våningen medförde vissa bekymmer genom sin tyngd och storlek. De fick hissas in genom de ännu inte helt uppmurade väggarna. Annat köptes nytt, bland annat nya möbler till forskarsalen. Målet var att få tillstånd en hemtrevlig interiör ”fri från grådaskighet och tristess”, som Steckzén uttryckte saken.
Kartsalen med de stora kartskåpen strax efter invigningen av den nya ämbetsbyggnaden 1947. Foto i Krigsarkivets ämbetsarkiv, K 1: vol. 3 Fotograf okänd.
Krigsarkivets forskarsal i början av 1950-talet. Foto i Krigsarkivets ämbetsarkiv, K 1: vol. 3. Fotograf okänd.
Den nya ämbetsbyggnaden och frågan om arkivtornet
Krigsarkivets ämbetsbyggnad är uppförd i vinkel mot Värtavägen och omfattar tre våningar ovan jord, en souterrängvåning och källarmagasin. Den är byggd i mörkrött tegel och med en profilerad taklist i gult tegel. Till skillnad från de betydligt högre och mer slutna byggnaderna för Försvarets materielverk har Krigsarkivets ämbetsbyggnad en klart markerad horisontalitet, som understryks av de stora spröjsindelade fönstren med kraftiga omfattningar i profiltegel. Taket med sitt kraftiga taksprång är täckt av tegel och har en aning svängda fall med diskreta antydningar till kinesisk arkitektur. Intresset för Kina hörde till den allmänna kulturströmningen i början av 1900-talet liksom intresset för det svenska 1700-talets kineserier. Detta intresse delade Cyrillus Johansson och flera av hans byggnader fick vissa drag av kinesisk byggnadskonst, där särskilt Värmlands museum i Karlstad från 1929 bör nämnas. Vidare finns i Krigsarkivets ämbetsbyggnad – liksom i Cyrillus Johanssons institutionsbyggnader överhuvudtaget - paralleller till den svenska nationalromantikens 1910-tal och särskilt den tegelstil som förespråkades av kretsen kring Ragnar Östberg.
Kolorerad planritning från 1947 i Krigsarkivets ämbetsarkiv (oförtecknat).
Till ämbetsbyggnaden hör också den kuperade trädgården, ritad av landskapsarkitekten Helfrid Löfquist i samarbete med Cyrillus Johansson. Löfquist hörde, tillsammans med Ruth Brandberg och Ester Claesson till de första kvinnliga landskapsarkitekterna i Sverige. Hon arbetade i en klar och enkel stil och hon blev känd som en lyhörd tolkare av platsers topografi och växtlighet. Den variationsrika trädgården runt Krigsarkivet med gräsmattor, berg i dagern och olika trädslag, är ett fint exempel på detta.
Cyrillus Johansson utarbetade flera förslag till arkivtorn, de tidigaste daterade 1943, de sista i februari 1952. Utformningen av tornet skilde sig framför allt åt i detaljer. Färglagt perspektiv. Ritning i Krigsarkivet, diverse utställningsföremål.
Den mest kontroversiella frågan i Krigsarkivets byggnadshistoria var det så kallade arkivtornet, som planerades att uppföras precis bakom huvudbyggnaden. Det var från början det sexton våningar höga magasinet där Krigsarkivet arkiv och samlingar skulle förvaras. Att detta torn behövdes hade sin orsak i att de redan befintliga källarmagasinen var fulla; det hade till och med gått så långt att arkivhandlingar ännu en gång måste staplas på golven i korridorer och tjänsterum. Det kan idag förefalla egendomligt att förvara arkiv på höjden, men detta var inte samtidens syn. I planerna för ett nytt Riksarkiv vid Karlaplan fanns förslag på en hög huvudbyggnad. Och även det gamla Riksarkivet på Riddarholmen var för sin tid en jämförelsevis hög byggnad. Det viktigaste skälet till att man önskade bygga på höjden var möjligheterna att kunna magasinera många hyllmeter arkiv på en relativt begränsad tomtyta och då var byggande på höjden det enda realistiska alternativet. Vidare ansåg Cyrillus Johansson att arkivtornet skulle bli en effektfull symbol eller riktmärke för alla de militära byggnaderna i området.
Cyrillus Johansson utarbetade flera förslag till arkivtorn, de tidigaste daterade i januari 1943, de sista i februari 1952. De olika varianterna på tornets utformning skiljer sig åt främst i detaljer, som utformningen av taket och grupperingen av fönster till utsmyckningen av tornets krön. Högst upp på tornet gjordes plats för en luftvärnspjäs; Krigsarkivet räknades ju ännu som en del i det militära systemet. Vidare finns några skillnader i antalet våningar samt att en ritning visar ett förslag att placera arkivtornet framför ämbetsbyggnadens högra hörn.
Affisch framtagen i samband med att det nya tätpackningssystemet i Krigsarkivet introducerades på 1950-talet. Affisch i Krigsarkivets ämbetsarkiv, F 1: vol. 4.
Men något tornbygge kom aldrig till stånd. Skälet var inte i första hand estetiskt eller arkitektoniskt. Anledningen var i stället att ett nytt hyllsystem, det så kallade Compactussystemet eller tätpackningssystemet lanserats i början på 1950-talet. Krigsarkivet beslöt att installera detta och därmed behövdes inget torn. Istället räckte det nu bara med en magasinsbyggnad på fyra våningar som invigdes 1955.
Den nya ämbetsbyggnaden försågs också med ett lunchrum med vackra träpaneler, vilka ännu pryder väggarna. Här ses ett fotografi från omkring 1952 med kaffedrickande medarbetare. Krigsarkivet, ämbetsarkivet K 1: vol. 3.
Interiörbild fån Krigsarkivets kök någon gång på 1950-talet. Arkivofficeren, kapten Harald Köhlin serveras kaffe av den extra anställde Erik Sixten Bratt. Krigsarkivets ämbetsarkiv, K 1: vol. 3. Fotograf okänd.
Under några år förekom lunchservering för de anställda i Krigsarkivet. I februari och mars 1956 kunde matsedeln fresta med följande läckerheter. Krigsarkivet, ämbetsarkivet, F VIII: vol. 1. Fotograf okänd.
Cyrillus Johanssons arkitektur
Cyrillus Johansson var när han ritade Krigsarkivet sextiotvå år och ett känt namn bland landets arkitekter med eget kontor i Stockholm och en framgångsrik karriär bakom sig. Hans firma hade haft flera omfattande och betydelsefulla uppdrag såväl i Stockholm som i landsorten, från hyreshus, villor och industrier till tekniska anläggningar, kontorshus, institutionsbyggnader och kyrkor. Till de mer kända byggnaderna hör Vin- och spritbolagets lagerbyggnad vid Norra stationsgatan i Stockholm, Årstabron, Vattentornet i Vaxholm, stadshuset i Ludvika och Värmlands museum. Han var också en flitig skribent i arkitektur och stadsplanefrågor.
Det nya arkivmagasinet under uppförande i mitten av 1950-talet. Krigsarkivets ämbetsarkiv, K 1: vol. 3. Fotograf okänd.
Som arkitekt var Cyrillus Johansson konsekvent och följde en bestämd linje som han utvecklade på ett personligt sätt och som i många fall gav hans byggnader en ”tidlöshetens prägel”. De uppfördes ofta i mörkrött tegel med svängda takfall och kraftiga fönsteromfattningar, som – vid sidan av de diskreta kinesiskinfluerade detaljerna och anknytningen till Ragnar Östberg - visar släktskap med den tegelexpressionism som utvecklades i Tyskland och Holland efter första världskriget. Cyrillus Johanssons arkitektur visar få beröringspunkter med den svenska 20-talsklassicismen, än mindre med funktionalismen, som var de ideal som rådde då Johansson var som mest produktiv. Han tog bestämt avstånd från funktionalisterna vars byggnader han ansåg vara ”en inhägnad av fyra skärmar”. Funktionalisterna hade å sin sida inte mycket till övers för ”den trogne tegelsoldaten”, som Johansson lite skämtsamt kallades.
Krigsarkivets ämbetsbyggnad sedd från Värtavägen. Foto från 1950-talet i Krigsarkivets ämbetsarkiv, K 1: vol. 3. Fotograf okänd.
Krigsarkivets ämbetsbyggnad hör inte till Cyrillus Johanssons mer omtalade byggnader; den har hittills knappast nämnts när hans arkitektur behandlats eller när Stockholms byggnader mer allmänt presenterats. Berömd blev byggnaden alltså inte, men mycket uppskattad av tjänstemän och besökande forskare som nu i 70 år har använt den. Kanske ska det tilläggas, som konsthistorikern Anders Åman träffande skriver, att också motsatsen förekommer: att byggnader blir berömda, men bara motvilligt accepteras av dem som använder dem.
I början av oktober 1947 hade krigsarkivarien Birger Steckzén en välkomstfest för personalen. Det blev, enligt hans arkivminnen, en ”munter tillställning med supé, dans och allsång”. Här en av de sångtexter med anknytning till den nya ämbetsbyggnaden som sjöngs vid middagen. Krigsarkivets ämbetsarkiv, serie Ö IV: vol. 1.
Krigsarkivets flytt och de nya lokalerna i Arninge
Krigsarkivets ämbetsbyggnad – som av stadsmuseet klassats som kulturhistoriskt värdefull - har inte genomgått särskilt stora förändringar sedan den stod färdig 1947. Det mest märkbara är ombyggnaden av forskarsalsexpeditionen, som skedde av praktiska skäl. Den gamla utställningssalen på bottenvåningen har delvis förändrats och är nu pausrum för besökare. Där finns också en permanent utställning om Krigsarkivets historia och verksamhet.
År 1995 upphörde Krigsarkivet som egen arkivmyndighet och organiserades om till en avdelning i Riksarkivet. Samtidigt överfördes Krigsarkivet från Försvarsdepartementets ansvarsområde till Kulturdepartementets. Under 2000-talet påbörjades diskussionerna om en flytt av Krigsarkivet till Riksarkivet i Arninge i Täby. Ekonomiska skäl och önskan om centralisering av Riksarkivet till enbart två enheter i Stockholm (Marieberg och Arninge) har varit de främsta skälen till detta. Det är nu bestämt att Riksarkivet i Arninge ska byggas ut och Krigsarkivet flytta dit. Inflyttningen beräknas ske 2019-2020.
Hur de nya lokalerna i Arninge kommer att se ut är ännu inte helt klart. Utan tvekan kommer det dock att handla om en utbyggnad av stora mått som skall rymma Krigsarkivets mer än åtta hyllmil handlingar och över en miljon kartor och ritningar. Vad som kommer att ske med Krigsarkivets nuvarande lokaler är heller inte bestämt. Men någon svårighet att hyra ut dem torde det knappast bli. Det geografiska läget är utmärkt och lokalerna trivsamma och rymliga. Det är bara att hoppas att den nya hyresgästen finner sig väl tillrätta. Om den också kan bevara det som varit ett utmärkande drag för Krigsarkivet på Banérgatan 64, känslan av genius loci – platsens ande - återstår att se.
Bo Lundström
1:e arkivarie
Krigsarkivet
Källor och litteratur
Krigsarkivet, ämbetsarkivet.
Krigsarkivet, div. utställningsföremål.
Asplund, Gunnar m fl., Acceptera, Faksimilutgåva av 1931 års upplaga med efterskrift av Anders Åman, 1980.
Bedoire, Fredrik, ”Cyrillus Johansson” i Svenskt Biografiskt Lexikon, Bd 20, 1973-1975.
Gidlöf, Leif, ”Från kartcentral till arkivmyndighet”, Krigsarkivet 1874-1943, Krigsarkivet 200 år, Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 2005.
Lundström, Bo, ”Krigsarkivets arkitekt och arkitektur”, Den cyklande humanisten Historiker, arkivman, stockholmare, en vänbok till Ulf Söderberg, Meddelanden från Krigsarkivet XXX, 2009.
Stjernlöf-Lund, Anita, Cyrillus Johansson Från Askersund till Östersund, 2008.
Åman, Anders, ”Det hundraåriga nationshuset – kopia av ett slott i Frankrike?”, Ett enkelt hemtrefligt nationshus Södermanland-Nerikes nation under 100 år, 1998.
