Under det finska inbördeskriget 1918 sökte sig svenskar till Finland för att aktivt delta i stridigheterna på den vita sidan. De var inte lika många till antalet som i finska vinterkriget men tillräckligt många för att Svenska Brigaden kunde sättas upp. Allt som allt sökte sig 1100 man, varav 200 officerare, till brigaden. Dessutom ingick ett flertal svenskar i andra vita finska förband.
Svenska Brigaden på väg mot fronten.
Finska inbördeskriget uppstod ur det politiska kaos som följde i den ryska revolutionens fotspår. Finland hade ju tillhört Ryssland men bröt sig under 1917 loss och förklarade sig självständigt. Det uppstod ett politiskt vakuum och en maktkamp bröt ut mellan vänster och höger, och båda sidor satte upp väpnade förband. Efter några månader med smärre stridigheter och politiska mord utbröt fullt inbördeskrig mellan röda garden och vita skyddskårer i januari 1918.
Den svenska regeringen ville inte öppet stödja svenskars deltagande i kriget men vid krigsutbrottet organiserades i Sverige en frivillighjälp till förmån för den vita sidan. Det fanns i många kretsar en sympati för det vita Finland. Den nybildade föreningen ”Finlands vänner” kom att, först från Sverige och senare från Finland, sköta rekryteringen av frivilliga.
I början av februari kom de första svenskarna till Finland. De förlades i Uleåborg och det dröjde till slutet av mars innan Brigaden sattes in i strid. Då hade de militärt underlägsna röda gardenas organisation brutit samman och en reträtt mot Tammerfors inletts.
De vita trupperna var militärt, disciplinärt och materiellt överlägsna de röda och Svenska Brigadens insats var av inte ringa betydelse. Den 28 mars deltog Brigaden i de första anfallen mot de rödas ställningar kring Tammerfors. De röda höll stånd och denna dag stupade 14 man ur Brigaden och 4 sårades dödligt. Den 3 april stormades Tammerfors vilket för Brigadens del innebar 12 döda. En av dessa var Olof Palme, farbror till den blivande statsministern och en av de första frivilliga att ställa sig till förfogande.
Olof Palmes, farbror till den blivande statsministern, stamkort.
Efter ett par dagars gatustrider föll Tammerfors i den vita sidans händer och de röda gardenas motståndskraft var bruten. De röda som inte dödades eller tillfångatogs spreds nu över södra Finland.
Striderna fortsatte emellertid ytterligare en tid och så också rekryteringen av svenska frivilliga. Brigaden sattes in på olika platser i Finland och ytterligare några svenska dödsoffer krävdes innan stridigheterna upphörde. De vitas överbefälhavare, general Mannerheim, kunde i mitten av maj hålla sin segerparad in i Helsingfors, varvid 500 man ur Svenska Brigaden deltog.
På parad i Helsingfors.
Det finska inbördeskriget var synnerligen grymt och båda sidor gjorde sig skyldiga till övergrepp, mord och godtyckliga avrättningar. Sammanlagt mördades över 1600 personer av de röda, framförallt under den tid de kontrollerade södra Finland.
Den vita sidans vedergällningar varefter kriget gick deras väg var dock massiva i sin omfattning. De vita avrättade över 8300 röda fångar och ytterligare 12 000 röda dog efter krigsslutet i fångläger. Ett sorgligt exempel på den starkes rätt och en oerhörd tragedi som har satt djupa spår i den finländska historien. Det är sannolikt att även soldater ur Svenska Brigaden deltog i avrättningar och upprensningsaktioner efter Tammerfors fall.
Varje förband med självaktning skall ha en egen marsch. Texten får väl sägas vara ganska tidstypisk:
Framåt i stormen, fram i dånet,
framåt vid stridstrumpetens ljud
mot våldet, hatet, hotet, hånet,
vi gått på hjärtats kungabud
mot dem som Finlands frihet skaka
Slut våra svenska led idag
att möta hugg med hugg och slag
med dödens lie ge tillbaka
Låt oss ge Sverige än en sång,
framåt till strids som förr en gång
Och stupa vi på blodad bana,
skall ryktet pränta våra namn
på nya tiders segerfana,
då blir oss gott i dödens famn
Ja, våra bragder skola mana
en framtids ätt till lust och mod
att våga själv sitt liv, sitt blod,
när gamar efter byte spana
Framåt, framåt till evig ära
En stund som nu är Gud oss nära
Källor:
Svenska Brigadens arkiv
Gustaf Hallströms arkiv
Lars Ericson, Svenska frivilliga (Lund 1996)
Heikki Ylikangas, Vägen till Tammerfors (Stockholm 1995)
