1720 skrev änkan Catarina Jonsdotter från Alsters socken i Värmland till landshövdingen och bad om hjälp. Hennes son Jonas hade vid domstol fått rätt att lösa in en hemmansdel som kaplanen Lars Ekelund tidigare köpt. Nu vägrade kaplanen att acceptera betalningen i nödmynt (”mynttecken”). Änkan anhöll därför om landshövdingens hjälp för att förmå kaplanen att ta emot nödmynten som betalning, och hon påpekade att hennes grannar minsann hade fått lösa in jord mot mynttecken.
Svekfull värvning
Samma år skrev en annan värmländsk änka till landshövdingen, också hon om sin son. Ingrid Håkansdotter beskrev hur hennes son blivit svekfullt värvad av en förridare (ett slags underofficer) som
för en tijd sedan kom i mitt hus med twenne dragoner at låta backa någon cronsäd men om en afton gick en dragon och ryckte tobakspipan från munnen på min son Håkan Swänsson och bar henne [pipan] til förridaren, hwilken begiärte få kiöpa henne, dertil min sån nekade, sedan påtwingade förridaren honom et myntetecken säjande sig weta hwad hon kåstar, hwilket mina grannar med mig kunna bewittna, men om mårgonen förklarar förridaren at han här igenom tagit wärfningspenningar, bårttager så min sån strax med sig, först till feltet i Wäshärad, och sedan til norska gräntsen
Nu hade Ingrid ingen som kunde bistå henne med gårdens skötsel, eftersom maken drunknat och hennes två andra söner redan gått ut som soldater. Hon bönföll landshövdingen att han skulle se till att förridaren lät hennes son komma hem igen
eljest blifwer mitt gårdsbruk öde och iag fattige enkia förordsakat med mine små barn at tigga.
Uteblivet underhåll
En tredje kvinna som vände sig till landshövdingen var den ensamstående modern Kerstin Olsdotter. 1727 beklagade hon sig över Olof Israelsson som hon hade ett sjuårigt barn tillsammans med. Enligt häradsrättens dom skulle Olof bidra till barnets underhåll men under alla år hade Kerstin inte fått mer än 24 daler kopparmynt och ett par skor av honom. Hon hade genom eget arbete skaffat sig och barnet mat och de hade fått bo hos barmhärtiga människor, men hennes ekonomi var så körd i botten att hon inte längre hade kläder att sätta på sig. Kerstin bad därför landshövdingen om hjälp att få häradsrättens dom om underhåll verkställd.
I detta fall vet vi också något om effekten av böneskriften. Jämte Kerstins skrivelse finns nämligen en skrivelse från Olof Israelsson, där han förklarar att han och Kerstin ingått en överenskommelse om hur betalningen ska gå till. Även hon har skrivit under överenskommelsen och godkänt den genom att sätta sina initialer på papperet.
Direktlinje till makten
Skrivelserna från de tre kvinnorna är exempel på suppliker eller böneskrifter. Det var ett sätt för 1700-talets människor att framföra sina önskemål till överheten. Suppliken var en direktlinje vid sidan av de vanliga, och ibland kanske för långsamma eller verkningslösa, kanalerna som exempelvis det gängse rättssystemet.
Olof Israelssons skrivelse är ett exempel på de övriga dokument som kan ingå i ett supplikmål, där bägge parter i regel skulle komma till tals. Supplikmålen är ett rikt material för den som vill ta del av alla möjliga människors hjärtefrågor, som inte sällan verkar ha handlat om hjälp att säkra sin överlevnad och att få rättvisa.
Supplikmål finns i många olika myndighetsarkiv. Just de här exemplen ingår i arkivet för Länsstyrelsen i Örebro län, vars supplikmaterial för 1600- och 1700-talet också finns tillgängligt i digital form. För den hugade finns en ocean av böneskrifter från såväl ståndspersoner som allmoge och dem däremellan att dyka ned i. Det är bara att klicka sig in i landskansliets olika D III-serier och landskontorets D III-serie. För ståndspersonernas suppliker till och med år 1707 finns också
ett äldre personregister
som är tillgängligt i digital form via Nationella Arkivdatabasen:
Gällande allmogens suppliker pågår ett arbete med en databas där ett stort antal av supplikmålen från 1700-talet i Örebro landskanslis och landskontors arkiv registreras. Databasen ska med tiden publiceras i Digitala forskarsalen. Den som vill orientera sig mer allmänt i supplikernas underbara värld kan ladda ned en
vägledning
gratis via vår webbutik.
Supplikmålen som omnämns är hämtade ur arkivet efter Länsstyrelsen i Örebro län, Landskansliet del 1, volym D III bb:7.
Länk till Catarina Jonsdotters supplik
Länk till Ingrid Håkanssons supplik
Länk till Kerstin Olsdotters supplik
Linda Oja,
Riksarkivet i Uppsala
