Jordeboken består av 89 paginerade sidor i formatet 28 gånger 44 centimeter. Dessutom finns ett par större invikta blad. Några sidor är missfärgade då kartorna färgat av sig, för övrigt är jordeboken i gott skick. Sidorna ligger lösa då pärmen skurits upp i sen tid. Omslaget är i vitt skinn och är sannolikt betydligt senare än kartorna, möjligen från tidigt 1800-tal. Pagineringen är i blyerts och har skett i sen tid. Dessa sidnummer har satts i övre högra respektive vänstra hörnen. Det finns även en äldre numrering mitt på nedre delen av sidan, vilken omfattar uppslagen 1 till 12. Sannolikt har några kartor tillförts vid en senare tidpunkt och jordeboken därefter bundits in som en volym.
Skalan är cirka 1:5 000, men det förekommer detaljer i skala 1:2 500 (Timmerön, akt KKGA:9 och Bratholma, akt KKGA:13). På två kartor (akt KKGA:9 och 73-74) står det explicit att lantmätaren har använt ett tunnland på 14 000 kvadratalnar.
Karl Karlsson Gyllenhielm
Karl Karlsson Gyllenhielm, 1574-1650, var s.k. naturlig son till Karl IX och således halvbror till Gustav II Adolf. Karl Karlssons mor var Karin Nilsdotter, dotter till kyrkoherde Nicolaus Andrae i Östra Husby i Östergötland. Karin hade tjänstgjort som s.k. sängvärmare vid en av Karl IX resor. Den dåvarande Hertig Karl erkände sonen som bl.a. fick en ståndsmässig uppfostran på Julita.
1603 förlänades Bergkvara gods i Bergunda socken strax väster om Växjö till Karl Karlsson Gyllenhielm. Godset med underlydande gårdar hade tidigare ägts av Johan Sparre som tillhörde de frälsemän som halshöggs av hertig Karl i Kalmar 1599, varvid det konfiskerades av kronan och förlänades till Karl Karlsson Gyllenhielm. År 1615 blev han friherre till Bergkvara men 1637 återlämnades delar av godset till Johan Sparres änka fru Margareta Brahe. Karl Karlsson erhöll i stället ersättning i form av ett motsvarande antal gårdar i samma område. Så skapades friherreskapet Nya Bergkvara. (Almquist 1976 IV:3 s. 1089 ff.).
År 1615 gifte sig Karl Karlsson med Kristina Ribbing (d. 1656), som var dotter till riksskattmästaren Seved Ribbing (1552-1613) och Anna Gyllenstierna (Stefan Östergren SBL 146 s. 103, 119-123). Kristina Ribbing ägde en del gods i Jönköpingstrakten som hon tog med sig som medgift i boet.
Detta är bakgrunden till att jordeboken kom till.
De inblandade personerna har alla stått nära Karl IX. Karl Karlsson Gyllenhielm upprättade själv kartor i Livland i början av 1600-talet, möjligen är det också han som är drivande i upprättandet av jordeboken. Orsaken till den storskaliga karteringen av gårdar och byar i nya Bergkvara och Trestenshult var sannolikt att få en värdering av bytesobjekten, men även att snabbt erhålla en översikt av friherreskapets olika delar.
Säteriet Nya Bergkvara var tänkt att uppföras i byn Osby i Skatelövs socken, vid Helige å (Mörrumsån) mellan sjöarna Salen och Åsnen (akt KKGA:1-2 och 3). Säteriet överfördes dock redan 1650 till Gammelgården i Huseby cirka två kilometer nedströms (akt KKGA:1-2 och 5) (aa. s.1290 f., 1444.).
Lantmätaren
Jordebokens lantmätare Erik Nilsson Aspegren (2924) hade inte fullmakt som ”länslantmätare” under 1630-talet. Rimligen deltog han som askultant till någon av de ordinarie lantmätarna innan han fick i uppdrag att upprätta kartorna över friherreskapet Nya Bergkvara. Efter smålandsarbetet begav han sig till östra Finland och tjänstgjorde senast 1643 som lantmätare i Viborgs och Nyslotts län. Erik Nilsson Aspegren bodde i Viborg och var gift med en Anna Margareta von Konow. Han erhöll 1671 löfte av kammarkollegiet att få ut resterande löner på nära 1 000 daler. Han dog dock redan 1672 varför kammarkollegiet beslöt att hans änka skulle erhålla ”något medel”. (Ekstrand 1896-1903 s. 237).
Manér och utseende
Kartorna och uppbyggnaden av Notarum Explicatio liknar de geometriska kartorna i kronans jordeböcker, trots att jordeboken har de ett annat ursprung. Kartorna innehåller visserligen en del särdrag gentemot liknade jordeböcker från samma tid, men inte mer än vad som är normalt mellan olika lantmätare. Det finns även en del mindre skillnader mellan olika kartor i jordeboken. Färgsättning och manér på ramverk, skalstockar och symboler talar ändå inte för att flera personer varit inblandade i renovationerna. Några konceptkartor har veterligt inte bevarats.
I ett memorial från Kammarkollegiet den 19 maj 1636 anges för första gången vilka färger som ska användas för de geometriska kartorna (Samlingar nr. 22). Jordeboken följer i stort sett dessa anvisningar. Åkern är återgiven med brun färg med stiliserade horisontella fåror och avgränsade med heldragen brun linje. Ängen redovisas med tätt liggande gröna punkter ofta kompletterade med gröna trädsymboler. Även beteshagar kan redovisas på detta sätt. Det brukar dock framgå av N.E. vad som är vad. Mossar redovisas med gul färg som rekomenderat är och avgränsas med pricklinje. Trädgårdar, humlegårdar och ängshagar i anslutning till bebyggelsen är ofta utritade. Vad gäller linje- och punktelementen är hägnader återgivna som stiliserade hankgärdesgårdar och vägar med dubbeltecknade strecklinjer. Grindarna redovisas som fyrkanter med en kryssmarkering och ligger ”utanför” gärdesgården. Strandkonturer på åar och sjöar är enligt instruktionerna markerade med blå färg för kartorna fram till och med akt KKGA:43-44, därefter är strandkonturerna återgivna med samma bruna färg som användes för åkern. Man får intrycket att den blå färgen tagit slut. Kartorna över Ljungarum (akt KKGA:73-75) har dock blå strandkontur. Gränser mellan ägoområden är utmärkta med röd pricklinje. Hemman och viktigare byggnader redovisas med hussymboler. Taken är dels skuggade med brun tusch dels med röd färg. De ”röda taken” utmärker hemman medan lador, kvarnar och liknande saknar röda tak. Här var lantmätaren dock inte konsekvent. På drygt 30 kartor förekommer grå tak även på hemman, särskilt i mitten av jordeboken. I detta fall kan orsaken dock inte vara färgbrist eftersom det finns andra röda markeringar på dessa kartor.
Här presenteras de tio första kartorna i jordeboken med tillhörande transkriberingar av Notarum Explicatio och karttexter. Transkriberingen som har gjorts av Birgitta Fritz på Riksarkivet är preliminär och kan komma att korrigeras i vissa detaljer.
