Här ville man pröva allt det nya och spränga odlingsgränser, och vid de skånska godsen och gårdarna började man anlägga parker och odla vindruvor, persikor, ananas, fikon, meloner, apelsiner och andra exotiska växter.
Sida ur Undersåkers kyrkoarkiv, N1:1 med anvisningar om sådd av grönsaker
Patriotiska framstegsivrare
I Jämtland och Härjedalen fanns inga slott och herresäten, men lika ivriga var de ståndspersoner som fanns här under 1700-talet – officerare och präster och andra förnäma personer – att utmana naturen och visa för omvärlden att de var framstegsivrare.
I en receptsamling i Undersåkers kyrkoarkiv finner vi de några av de äldsta spåren av trädgårdsodling, och information om vilka växter man använde. Receptsamlingen inleder den första visitationsboken i Undersåkers kyrkoarkiv, sidorna 1-142. Här finns recept samlade av olika personer, och över en längre tid. De äldsta recepten är från slutet av 1500-talet, och enligt en notering har de inköpts av Söffrenn Nielssen av Eske Matzen 1616, troligen i Trondheim. Av handstilen framgår också att prästen i Undersåker, Petrus Berghem, skrivit ner många av recepten. De äldsta recepten är på danska, plattyska och ibland latin. Recepten är av alla slag, mest dock bot mot sjukdom. Här finner vi också enstaka noteringar om trädgårdens växter, bl a. i ”En trädgårdsmästares præseription Huru man skall Umgå med Åskilligt slags kryddefrö”. Här lämnas en beskrivning av när och hur fröna ska sås, och när man kan förvänta att grodden kommer upp. De frön som nämns är: Meyram, Timian, Kyndell, Morötterfrö, Palsternackefrö, Persilliefrö, Rödbetsfrö, Dillfrö, Lackdukefrö. Krassefrö, Winterkrassa, Huffuuds lackduka, Rödlöksfrö, Purio: ett slags löökfrö, Blåkåhlsfrö, Spinat, Huytbeeta, Hwythuffuud kålfrö, Rättikefrö, Gurkefrö, Raditzefrö, Molla.
Resenärerna
Men det var inte i bara i Undersåker, nära länets dåtida centrum kring bruken, som man prövade på trädgårdsodling utan även på en rad andra orter. Det är 1700-talets resenärer som pekar ut dem för oss – Johan Otto Hagström med sin Jemtlands oekonomiska Beskrifning eller Känning 1751, Abraham Abrahamsson Hülphers Samling til beskrifning öfwer Norrland, 1775 och framför allt Fale Burman i sina Conceptdagböcker förda under resor i länet 1793-1802. Genom dessa beskrivningar får vi ta del av den modernisering som i upplysningstidens anda pågår i Jämtland under mitten och slutet av 1700-talet. Näringarna skulle utvecklas och inte minst jordbruket. Dikning och nyodling, nya jordbruksmetoder, ny teknik, nya grödor och nya raser skulle prövas.
Fale Burman
Fale Burman är den som främst pekar ut de Jämtländska trädgårdsodlarna för oss på sina resor och berättar vilka det var som odlade och vad de odlade.
Fale Burman föddes i Kall 7 april 1758. Hans far var Geschwornen, bergmästaren Abraham Vilhelm Burman och modern Beata Margareta Sundel
Fale gick först i Frösö Trivialskola, sedan på gymnasiet i Härnösand. Han började som student i Uppsala 1774 och läste en rad olika ämnen. Docent i historia blev han 1787 och arbetade sedan som lektor i historia vid gymnasiet i Härnösand. Fale fick en rad priser t.ex. från Svenska akademin och vitterhetsakademin. Hans far och farfar var också lärda män, liksom morfarfadern.
Fale Burman samlade material till en stor jämtlandsbeskrivning, men hann aldrig sammanställa materialet innan sin död. Han var en av Sveriges främste samlare av urkunder, och var dessutom geolog, zoolog och botanist
Fale var företrädare för ”den nordiska renässansen” med ett starkt intresse för hur naturmiljö och historiska traditioner påverkat seder och tro, och hur den så kallade folkandan skapas. Man kan säga att Fale också var en tidig etnolog och folklorist.
Sida ur Fale Burmans Conceptdagbok 1793. Original i Landsarkivet i Härnösand.
Till sitt stora blivande verk försökte han få in så mycket material som möjligt. Han ansåg att det hastade eftersom den muntliga traditionen i utdöende. Till sin hjälp hade han informanter runt om i länet, oftast präster. Abraham Agerberg var en viktig informant, likaså Festin i Undersåker. Själv reste han kors och tvärs genom landskapet och samlade upplysningar i allehanda ämnen. En del av hans material förvaras vid landsarkivet i Härnösand i det Burmanska familjearkivet, och mycket ligger i Vitterhetsakademins arkiv i Ekdahlska samlingen.
Under några somrar, med början 1793, reser han runt i ”landet” och noterar allt han ser som är av intresse i sina Conceptdagböcker. Eftersom han också var botanist får vi veta mycket om den Jämtländska floran, och när han ser några nya växter i ståndspersonernas trädgårdar är han inte sen att notera det. Men eftersom det inte finns något överflöd av anteckningar av detta slag, kan vi sluta oss till att odlingarna var ganska sparsamma. Men just eftersom det är ett introduktionsskede så kan vi följa när nya växter kommer, och vem som introducerar dem.
Den första conceptdagboken inleder Fale Burman med ett besök i den egna trädgården i Sellsved, Kalls socken. Det dröjde ända in på slutet av 1830-talet innan Huså herrgård byggdes, och innan dess bodde de högre tjänstemännen i Sellsved eller Sölvsved.
Först ser han att Robiana Caragana har börjat blomma. Den sibiriska ärtbusken/trädet var då ganska nytt i länet. Den 20 juni hade Tulipa Gesneriana börjat blomma, men många av knopparna hade frusit bort. Än värre var det detta år för Narcissus Poeticus – pingstliljan – där bara en blommade, alla andra frös. Bättre gick det med Narcissus Pseudo Narcissus – påskliljorna som blommade i slutet av maj. Han räknar sedan upp en rad växter som hör kryddgården till – samt en del vilda växter som flyttats hit bland de ”planterade” eftersom de var bra medicinalväxter.
Betydligt bättre gick det med odlingarna längre söderut vid Storsjön. I Brunflo ser han att det växer kejsarkronor, trädgårdsiris och brandliljor. Här besöker han också Wasells trädgård, som han ansåg vara den förnämsta i Jämtland:
”Besåg herr A. Wasells Trädgård, Sörgård, är nu den förnämsta i landet. Förutom vanliga Kryddgårdsväxter fanns här gurkor, krypbönor, Munk rabarber, krusbär, bondbönor...... Granris öfver afklipta Neglikstjelkar, löfsal af lefvande Trän, uppdrifna plantor af Plommon, Kersbär, Lönn, Alm och Oxelträn”
Efter det sena 1700-talets odlingsiver, inträder en viss avmattning, och riktig fart på trädgårdsodlingen i Jämtland blir det inte förrän i slutet av 1800-talet.
Hela avskriften av Fale Burmans Conceptdagböcker finner du på http://www.fornskrift.se/Avskrifter.htm
Se fler Månadens dokument och kartor
